Landskapet för digital marknadsföring ändras snabbare än svenska politikers åsikter, vilket gör det lite svårt att gissa framtiden för hur digital marknadsföring kommer att se ut. Men vi tänkte att vi låter vår egna åsiktsmaskin tillika copywriter Mike snurra lite på spåkulan i Harlem Globetrotters-style och presentera sin syn på saken.
AUTONOMA ANDROIDER ANDAS ANNORLUNDA
Hej kompisar. Det jag vill börja med att prata om är den s.k. AI-paradoxen. För samtidigt som AI (Artificiell Intelligens) blir en större och större del av vår vardag och av framtidens content marketing tror jag att aktiveringen av anställda som storytellers är en viktig faktor som behöver att få ett större utrymme. AI kan skapa bra content inom vissa givna ramar. Det finns redan stora dagstidningar som nyttjar AI för tex sportresultat och liknande. Men när det kommer till det personliga planet är det nog fortfarande bäst att låta människor representera det. (Än så länge, åtminstone innan Skynet tar över.) Min helt evidenslösa tes lyder följande: AI kan lära sig logiskt tänkande. Men AI kan inte helt förstå kreativt tänkande eftersom den inte kan tolka inspiration som exempel. För logik och kreativitet kommer från olika små hörn i den mänskliga hjärnan. Dessutom är kreativitet otroligt subjektivt. Vilket nog alla kreatörer kan vittna om i en pitchprocess i jakten på en ny kund.
Men låt oss gå tillbaka till människan. Vilka är egentligen de bästa ambassadörerna för en verksamhet? Är det en väldressad VD eller too-cool-for-school marknadsföringsnisse som pratar i PR-korrekta meningar eller är det t.ex en ingenjör eller designer som talar från hjärtat med passion kring sin arbetsuppgift? Många företag borde sätta sig ned och ta en lång funderare kring vilken otrolig marknadsföringskraft de har internt. Och HUR de ska utnyttja den på bästa sätt.
Titta på Apple som gått från en (nästan iaf) One-Man-Show under Steve Jobs-eran till att dela upp sina keynotes genom att involvera fler människor som pratar om det just deras avdelning arbetar med. Det blir ett annat tempo och en annan passion än om bara Tim Cook skulle stå och mala på i 2 timmar från Apples ufo till högkvarter.
Låt oss vara helt ärliga. Det går lite inflation i att arbeta med influencers just nu. Titta på Swappie som snart har betat av varenda människa med ett Instagram-konto i Sverige. Det kommer till en punkt där det bara blir löjligt och saknar någon form av tyngd och kredd. Digitala rabattkupongsutdelare och riktiga influencers måste separeras. Och det är här mikroinfluencers kommer in i bilden, de enligt mig riktiga experterna.
Låt oss koka ned det till att synas brett eller synas rätt. Att synas brett är inte alltid rätt väg att gå. I detta läge är det enkelt att skjuta iväg en massa pengar med rätt kass ROI. Den andra vägen är att synas rätt. Vilket kostar mindre, men samtidigt kan innebära en mindre målgrupp, dock en väldigt rätt sådan. Beroende på ditt varumärke eller produkt kan en influencer vara väldigt rätt, eller väldigt fel. Men gör din läxa och ställ beviskrav på influencern. 250 000 följare låter mycket. Men om det är 246 000 följare som är kinesiska/indiska bots är det ju rätt meningslöst att strössla pengar eller produkter på personen i fråga.
Jag använder röstsök på min smarta LG-TV för Youtube-appen. Jag är rätt ensam om det har jag förstått. Det fungerar dessutom helt uselt för svenska. I USA ser man en ökning på röstsökningar via Google. Och somliga företag börjar rusta upp för just röstsök.
Det går att se på det från två olika vinklar. Antingen hoppar man på trenden och hoppas den växer och håller i sig. Eller så kanske den peakar inom kort och aldrig blir the next big thing. Gissningsvis handlar det om språkstöd. Siri, Bixby, etc kan göra fantastiska saker på engelska. Men på svenska är iaf Siri lagom imponerande. Jag gillar tanken på att slippa fram telefonen hela tiden och där kan röstsök spela en stor roll särskilt i samband med hörlurar, men där är vi inte riktigt än. Och kanske kan ett par uppkopplade brillor lösa problemet i stället. Mer om det nedan.
Konceptet med augmented reality (AR) är fantastiskt. Det andas verkligen framtid och påminner en del om den sci-fi som vi 70-talister växte upp med. En del av mig trodde verkligen att vi skulle nått längre nu än vad vi har gjort. Visst, du kan kolla storleken på ditt paket i Postnord-appen och fippla runt med digitala möbler för att inreda. Och några bilmodeller har applicerat det i sin HUD. Men det känns som det är (än så länge) väldigt specifika områden där AR har tagit ett steg framåt. Och kanske har med tekniken att göra? För att applicera AR i vardagen på ett naturligt sätt behöver det hamna i ögonhöjd. Dvs, ja – jag pratar om uppkopplade glasögon. Google Glass var en monumental flopp. Snapchat-brillorna dog ut snabbt och samarbetet mellan Facebook och Ray-Ban mottogs inte direkt med öppna armar.
Kanske är det så enkelt att fokus (göteborgshumor) är lite fel. I dessa GDPR-tider borde kanske kamera/filmupptagning vara den lägsta prioriteten i en sådan produkt. Personligen hade jag gärna varit utan funktionen, men som daglig bärare av glasögon hade jag velat se ett par som erbjuder information såsom:
Där och då kanske AR kan börja fungera som ett naturligt inslag i vardagen och contentskapandet hade kunnat börjat på allvar. Om det blir Apple eller Xiaomi eller någon annan som knäcker nöten återstå att se. När det väl blir verklighet kommer det förändra landskapet för digital marknadsföring i vissa aspekter. Ett bra exempel är tex, hur gör man den klassiska hyllvippan analog och digital på samma gång?
Eller så kan vi vända på allt och fråga oss själva: behöver vi ytterligare en källa för att bli matade med information från företag?
Allt ovan ska tas med en nypa salt. Detta är mina tolkningar, mina fantasier, mina åsikter. Det är inte på något sätt fakta. Det är mina tankar. Fridens liljor – Mike.